Debattartikel rubricerad ”Högskolan måste bli mer internationell” från NyTeknik nr 43, 22 okt 2014

Tyvärr en helt intetsägande debattartikel utan tecken på vetenskaplig argumentation. Men UK är väl en politisk position, som fordrar politiska uttalanden, som ger frihet i tolkningen, dvs kan stödja många sorters politik i praktiken.

UK hävdar att Sverige behöver en ny internationaliseringsstrategi! OK, vad är felet med den nuvarande?
Hur mäts resultatet av en strategi (orden!)? Jo, hur mycket verkstad det har blivit? Har strategin omsatts i praktiken? Om inte, varför?
UK skriver att det handlar om exempelvis 1) en aktiv språkpolitik (=?) 2) resurser och 3) engagemang! Jaha, vilka dörrar slås in med dessa floskler?
UK skriver också att ”den viktigaste kraften i internationaliseringen står KANSKE  (min kursivering) lärarna för”. Inte ens det vågar författaren påstå utan en brasklapp! Ja, om inte högskolan/universitetet har världsunika materiella resurser som t.ex. LHC eller ESS (vilka per definition är internationellt uppbyggda resurser och forskningsprojekt) så måste det vara utbildningen och forskningen som står som dragkraft för internationaliseringen av verksamheten.
Författaren har naturligtvis inte definierat vad hen menar med internationalisering av högskolan. Gör man det är det lättare att argumentera för vad som är brister i nuvarande praktik genom att visa på utfall av mätetal för de storheter som är relaterade till vedertagna internationaliseringskriterier. Då blir också föreslagna åtgärder begripliga för läsaren…
Men eftersom författaren skriver ” Mitt förslag är att regeringen tar fram en särskild utredare med uppdrag att granska hur internationaliseringen ser ut” (som i sin tur skall bilda grund för skapandet av en ny internationaliseringsstrategi …), så inser jag att det blir svårt att uttala sig om det man inte vet hur det ser ut. Dessutom relateras till en rapport att ”endast en tredjedel av de svenska (språkpolitik!?, min kommentar)) lärosätena har en strategi för internationaliseringen!
KANSKE … vore det då intressantare att utreda, för de som inte redan ”tror” sig veta!, varför en internationaliseringsstrategi INTE FINNS hos nästan 67% av de svenska lärosätena!
Men många av dessa 67% av lärosätena kanske ändå är framgångsrika med sina internationaliseringsarbeten. Vem vet!? Men mycket prat, nya utredningar och strategier, lär inte lämna några spår i den praktiska verksamheten om inte förutsättningarna för realisering kan skapas genom … ja, varför inte resurser, engagemang och språkpolitik!