En är en entydigt enfaldig konstruktion – faller en faller alla!

När jag var bara barnet lärde jag mig i skolan att primitiva människor hade många gudar. Mångfald var primitivt. En gud skulle det naturligtvis vara. Nu är det mångfald som gäller, men många religioner framhärdar enfaldigt att det fortfarande är en gud som gäller. En gud eller en diktator är bra för att få ordning på odresserade osjälvständiga individer om man måste kontrollera eller styra över dem. En herde för alla fårskallar fungerar ju på heden. För den som äger fåren är herden betydelsefull. Rovdjur och fårtjuvar är hot mot flocken. Makten har herdar för att kontrollera sina tillgångar. För makten är herden betydelsefull och hedern naturligtvis. Självupplevd status genererar heder att försvara.

Mångfalden språk exemplifierar språksymbolernas godtycklighet. Skrivna tecken på papper eller en skärm  eller talat språk får endast betydelse genom det sätt på vilket  de definieras. Språk som kommunicerar mänskliga erfarenheter får sin tolkning genom den miljö och situationer i vilka de definieras i ömsesidig förståelse med andra människor. Barnspråket är vår ursprungliga resa in i kunskapens värld.

Att lära sig andra språk utan kontakt med infödda personer är som att treva sig fram i mörker eller tolka ord och tecken i svartvitt utan att kunna urskilja alla grånyanser. Ordens nyansrika betydelse finns i den kontext i vilka de ingår. Utan bekantskap med denna kontext blir språket sterilt.

Nunca siempre. Aldrig alltid.

Puerta betyder dörr på spanska. Ändras sista vokalen till o blir det en hamn! En dörr mot andra kontinenter – puerto!